"Faa-an va äckliga ni ser ut...."
Höjdpunkten var ju nästan imorse. Somnade runt 4 efter att ha ägnat en bra jävla stund åt att försöka tvätta bort allt smink och blod o jäkelskap. Fyra timmar senare vaknar jag, i princip redo att skjuta mig själv. Eller nej. Jag trodde snarare någon var på väg att göra det. Vilken jävla dundertajming va, att skytteföreningen har övning på åkern utanför mitt fönster. Det smällde utav bara helvete, och efter ett par timmar var jag helt förstörd, jag ville ju bara sova en liten, liten stund. Tassar ur sängen, får syn på mig själv i spegeln och höll på göra en liten frivolt i ren förskräckelse. Er värsta mardröm; så såg jag ut i håret, och med intorkat blod över både ansikte och axlar.
Igår bar det ju alltså av en sväng till golfkrogen med Amanda (som även hon fick spökat ut sig), var dock jäkligt dåligt med folk, och förutom Shrek så var väl vi i princip de enda som tagit utklädseln på allvar... Hade hur som helst jädrigt skoj, dansade töntiga danser och shottade Minttu med Robban och Lunar-Tore. Möjligen i omvänd ordning.
Är det Halloweenparty så är det.
I'll do whatever it takes to turn this around.
Helgen sammanfattningsvis: Pisstråkig. Måste ta tag i det här, operation överleva-höst-deppen påbörjas härmed från och med sådär vid vårkanten om det funkar för alla. Den del av helgen som inte bestod av jobb tillbringade jag i min lilla bunker (sängen alltså, med datorn i knät, en bok inom räckhåll och handen i godispåsen - lyx).
En tripp till Borås med fröken Larsson idag resulterade inte i något annat än en mascara och ett rouge. Josefines kommentar på detta:
"MEN DU KÖPTE JU FÖR HELVETE ETT ROUGE SIST VI VAR I STAN?!"
Öhh... Point being liksom, det är ett rouge, det får man ju knappast för många av? Nä precis.
Stundande morgondag erbjuder cirkelträning, och det vill jag lova, det behövs... Någon som hört om nån konspiration för att göra mig smällfet? Måste vara något elakt skämt, för jag badar i godis här hemma, och det är inte bra. Vara omgiven av ätbara ting som inte kräver tillagning av någon form, it's a poison. Så imorgon tränar vi, då kanske jag går jämnt upp en av dagarna den här veckan i alla fall.
-
Nu återgår livet till det normala, börjar jobba om ett par timmar.
Hade planerat ett lite längre och mer komplett inlägg, men det får duga såhär. Tappade inspirationen.
Jädra Marabou-gubbe...
Det är väl typiskt. Hela förra veckan bestod av jobb och träning i princip, och så nu, när jag inte har tid att träna för jobbet, så kommer Marabou-gubben och lämpar av flera kilo med världens smarrigaste choklad. Nu snackar vi inte vanliga chokladkakor, utan de nya premium-kakorna som är superstora, supergoda och med all säkerhet så jädrans onyttiga och proppfulla med socker att skjortan står rakt ut i bak. Eller snarare i fram snart.
Imorgon bär det av på starta eget-kurs i göteborg, ska bli spännande att se vad de lyckas trycka in i skallen på mig. Tänker mig en kort shoppingtur efter det, och givetvis säga hej till fröken Elin på stationen, och sedan hem och missa ännu mer träning. Jädra Marabou-gubbe...
Har tankar på att strunta i söndagens pass på jobbet dock, har ju ändå tagit pass åt Sara nästa helg, och är inte helt förtjust i tanken på att vara ledig 2 av 28 dagar. Tre lediga dagar är helt klart bättre.
nothing to encounter.
söndag.
A long time ago.
Lördagen bjöd på champagne på Stayhards invigning, jag köpte halsduk och vantar på Garderob (för vad ni än säger - det är höst) och sen arrangerade jag och Josefine en lång filmkväll med mycket mat och massa choklad. Med betoning på mycket. En annan sak som det var mycket av var huvudvärk, good lord. Massiv huvudvärk i ett dygn från lördag eftermiddag, och vaknade på soffan hos Josefine och trodde jag var döende. Halsen kändes precis förstörd, täppt i näsan, huvudvärk, och till råga på allt trodde jag att jag skulle kräkas. Mormor diagnostiserade migrän, och det var nog den som knockade på även på måndagen.
Kom till jobbet och tänkte att "livet är fan bra gött ibland". Hehe. Det fick jag äta upp ganska fort. Efter en halvtimma på jobbet kändes det som om jag hade luft i skallen, näsan rann som aldrig förr, jag nös säkert 100 ggr och efter ett par timmar stod jag och höll mig i disken för att inte svimma. Blev till att åka hem och gick inte ur sängen förrän igår då jag pallrade mig till jobbet. Både mamma och jag sjuka går inte, vi måste turas om, så den som är minst sjuk får jobba.
I övrigt då. Jobbar i helgen, så det blir lugna gatan. Mitt slutgiltiga svar på frågan om utgång och liknande hittepå är "NEJ.".
Dagens höjdpunkt
Ibland trivs jag så himla bra på mitt jobb.
Kille: En röd marlboro, tack
Jag: (Fet chans att han är 18 va, tänker jag) Yes, har du legitimation?
Kille: Neej.
Jag: (bara glor på honom) Eh, nähä?
Kille: Jag kan väl köpa ändå?
Jag: Utan legitimation? Nejdu.
Kille: Men schyrra då, jag är ju 18
Jag: Har du legitimation på det?
Kille: Meh, du ser ju jävligt schysst ut, kom igen nu!
Jag: (I ett plötsligt utbrott av skittjurighet som jag får på jobbet ibland) Hörru du, jag ÄR jävligt schysst också, ska jag säga dig! Och speciellt mot folk som är över 18. Ingen legitimation, inga cigaretter, punkt.
Kille: Men åååååh, va fan!
Jag. Syyyyynd.
Det är sånt där som väger upp dåliga stunder på jobbet. För övrigt hemskt många ungar som "råkat glömma" eller "tappat bort" eller "har inte med" legitimationen senaste veckorna. Någon epidemi som går? Jag frågar efter leg, de "ska bara hämta det i ryggsäcken" (jag menar, HUR många över 18 använder ryggsäck på daglig basis? Bara en sån grej liksom) och dyker inte upp igen. Underligt.
One better day, but I'm awaiting the best.
Är på lite bättre humör nu. At least I'm not as purken (def: sur, tjurig, missnöjd) längre. Lägger in ordförklaring redan från början. Verkar behövas? När jag igår sa att jag minsann inte var nåt himla våp (def: fjolla, fjompa, tönt) möttes jag bara av en tom blick. Det ekade av ovetande. Det kanske är det här som är min grej, dela med mig av mitt ordförråd till övriga världen. Sa till mormor förra veckan att "jaa, men ponera (def: förutsätt, anta) att vi hade ätit pizza istället, då hade vi varit mätta nu.". Möttes av ett tveksamt "panera...?". Hopplöst. Fast jag visste inte vad en dragnagel var (def: en sup) så det gick väl jämnt ut i slutändan.
Hur som helst. Bättre humör idag, även om jag inte löst mina världsproblem precis. Thank you.
Billiga skor.
J: 99:-!!!!!!!!
S: ÅH. HERRE. GUD. Prissänkt 800:-?!?! Har vi kommit till himlen?!
Båda stirrar med vördnad på prislappen och stövlarna, när Josefine fattar vinken.
J: Åh, men döh... det är ju inga tår på skorna. Undra på att det är billigt.
Summan av kardemumman. Vi diggar inte peeptoe när det snart är höst.
skitdag.
För tillfället sitter jag och skriver en lista på alla böcker jag har, så att jag inte gör om misstaget att köpa dubletter av allt, så himla onödigt liksom, behöva ge bort alla bra böcker igen. Klickat hem alla säsonger av Veronica Mars, och i övrigt inte mycket. Fantastiskt intressant liv jag lever. Imorgon börjar en av de där härliga perioderna då jag får jobba sådär 11 dagar på raken och toppa det hela med en begravning. Känns faaantastiskt.
Life's not a choice, but applejuice is.
Som alldeles nu. Stod fastfrusen med kylskåpsdörren öppen och kunde inte bestämma mig för om jag skulle ta apelsin- eller äpplejuice. I tell you, det är hopplöst.
Tog hur som helst äpplejuice, och är än så länge nöjd med mitt val.
Where does the good go?
Meningar jag är Så. Himla. Trött. På att höra på jobbet:
- Nej, det här är väl inte avdragsgillt ändå, HEHEHEHE!
(på frågan om de vill ha kvitto när de handlat t.ex tobak)
- Nej, det kvittar, HEHEHEHE!
(på frågan om de vill ha kvitto)
- Jaha, hur gammal är du då, stumpan?
(anledningen till att jag känner för att byta jobb)
- Ehhhhh…. Vart har ni snuset?
(tack, det står där det stått de senaste 9 månaderna och du har varit inne minst en gång i veckan sen dess, PUCKO!)
- Jaså, är det du som är Pias tös?
(kanske frågan jag fått flest gånger genom tiderna)
- Det kommer ingen bensin.
(MEN TRYCK PÅ KNAPPHELVETET DÅ, DIN FÖRBANNADE, JÄDRANS NOLLA!)
Alltså. Jag tycker om de flesta av mina kunder ändå. De förstår bara inte alltid att de inte är ensamma om sina skämt…
I'm only thinking late at night.
Skitsnack i all ära, det finns väl ingen som med gott samvete kan säga att de inte pratar om andra med andra, om vänner och bekanta med andra vänner och bekanta. Det som stör, och till viss del rör mig, är när folk vitt och brett säger precis vad de tycker om något, någon eller någras sätt, beteende, blaha blaha osv osv, för att sedan kliva rakt ur kulisserna och göra precis samma sak. Bara lite fulare, mycket värre och helvetes mycket offentligare. Till synes helt till freds med sitt samvete. Till synes väldigt nöjda och glada över att leva det liv de en gång ratade. Till synes helt jävla puckade.
Folk omkring dessa människor irriterar jag mig bitvis på också. Få reagerar nämligen. Vissa kommenterar det, en del tycker det är lite konstigt, men är i övrigt fortfarande övervägande positivt inställda. Underligt, säger jag.
Inte heller är det några problem att återgå till det normala efter ett tag. Då tänker jag, som får slåss med näbbar och klor för att överbevisa ett fåtal tabbar i min "yngre ungdom", att livet är inte alltid rättvist. Säger förstås inte att "åh, ve o fasa, ingen tycker om mig!", asch. Snarare tvärtom. Det fick dock några personer som jag bryr mig mer om än andra, och där har jag ibland svårt att nå fram. That's a shame.
