scandalized

Helt sinnes helg. Började som sagt i lördags morse, Tofflis och Charlie dök upp närmare kvart i 4 och plockade upp mig, fortsatte vidare för o hämta Josefine, men där gjordes det inte många knyck... Ringde, ingen som svarare, grabbsen började "ååååh":a och sucka och sa sig, och gnälla över att hon säkert låg och sov. Jag (kalas som jag var) satte full fart ner på gräsmattan och skulle knacka på fönstret när hon ringde tillbaks. Traskade moloken tillbaks och satte mig i bilen, inte så lite ledsen över att dagens första bus gick åt skogen innan jag ens fått sätta det i rullning... Hamnade så småningom i Herrljunga, hämtade upp Oskar och sen bar det av. Jag dunkade igång Feta Tunez volym 1 med Fyllecell på hög volym och iväg det bar. Dunkade i taket, drack och hade det skitbra. Förklarade vad som är så fascinerande med vindkraftverk och stannade ungefär 17 ggr för kisspauser... Tog oss drygt 6 timmar upp... :P

Väl framme missade vi så klart det mesta av Plan Three (eller såg vi början? Jag kommer inte ihåg...)  för att folk (grabbarna) inte kunde bestämma var de skulle parkera. Såg en stund där i vilket fall, men traskade snart tillbaka till bilarna. Själv började jag bli lite slö och kröp därför ner i min sovsäck och la mig och vilade i backen där, men inte fick jag vila länge innan de började peta på mig, och till slut rullade iväg mig. Landade med horribel utsikt (insikt...?) över Charlies ändalykt. Vaknade i vilket fall till liv så småningom, och det bar tillbaks till festivalområdet, där vi tittade på Adept och såg 3 minuter av Yashin. Bra skit det där :) Är inte helt säker på vad som hände mellan det här och när vi gick tillbaks o tittade på Hadouken (misstag det där, Sonic skulle börjat då, men hela skiten var ju en aning försenat...). Sonic Syndicate gick därför på efter detta, och jäklar. Bra skit! Efter det började den sjukaste show jag sett. Det är den enda förklaring jag kommer ge. Sjukaste ever. Andrew W.K. Det var ett enda stort... oj. När klockan var 22.30 var det egentligen dags för Millencolin, men eftersom Dead By April inte ens SC:at klart då, spelade de bara 5 låtar när det väl var deras tur. Kort men gott, som man säger... "Jag är inte bra, men jag är snabb!". Eftersom jag var sjukligt bakfull och Josefine helt enkelt frös bestämde vi oss för o skita i Millencolin. Gick därför till Statoil och köpte kaffe istället. Mötte upp alla sletna stackare vid bilarna, och medan de diskuterade vem som skulle sova i vilket säte slog vi upp vårt tält borta vid pizzerian. Hittade en superbra plats, i princip inbrottssäker, även om jag höll på dö när Samuel satt utanför tältet. Visste ju att han var där, men så sjukt läskigt det såg ut inifrån... ojojoj. Fick några sms från Tööb där han erbjöd mig 200:- för sovsäcken, men icke! Vi sov som prinsar och prinsessor i vårt lilla tält :)

Vaknade vid halv tio-tiden på morgonen, packade ihop och begav oss tillbaks till bilarna. Och vilket kaos vi återvände till... De hade bränt ut batteriet till Leos bil fullständigt, och den var stendöd. Alltså fullkomligt stendöd. Inte konstigt när grabbarna ska ladda bilbatterier med båda bilar avstängda. Funkar säkert jättebra... Jag och Josefine gick dock till ICA istället, ingen av oss dristade oss till att ens öppna munnen bland alla testosteronstinna "kan själva"-grabbar. Detta mot bättre vetande, men av erfarenhet knep vi igen. Till slut fick de igång bilfanskapet, och kom inte längre än till Statoil (sådär 200 m) innan det började ryka som fasen från motorn. Grabbarna rusar ut bilen, flänger upp motorhuven och antar "hrmm, vad är det som är fel?"-minen allihopa. Jag och Josefine satt kvar i bilen och tjötade, sen vänder fröken Larsson sig mot mig och utbrister lite frustrerat att "har de ens kollat kylarvätskan??". Återigen sa vi inget till pojkarna för att undvika ytterligare idiotförklaringar, för det vet ju alla, att tjejer kan inget om bilar. De fick slutligen hjälp av en trevlig kille, brandman till yrket, som lätt roat frågade "om de kollat vätskorna än?" men nej då. Klart de inte hade det. Lite vatten i kylaren och allt var på topp. Josefine och jag flinade triumferande åt deras nederlag och gjorde oss redo att äntligen åka hem. Bara för att upptäcka att vi var på väg rätt in i en återvändsgränd. Josefine svor över deras bristande lokalsinne och ville köra först, eller iaf säga vart vi skulle åka, men nejdå. De bara brände förbi trots vår nervevade ruta och allt. Vi bestämde oss för att dom fick irra runt bäst de ville och körde raka vägen ut på E20 och vägen hem. Efter sådär 20 minuter kom de äntligen ikapp och hade tydligen hittat ut. Men det är klart. Tjejer kan ju ingenting.

Men vilken väg ska vi ta hem? Ska vi låta grabbarna köra först och ta vägen över vårgårda (en rätt rejäl omväg om man kommer från sthlmshållet som de flesta förstår) eller ska tjejerna få köra först, över Vara-Vedum och faktiskt komma hem någon gång? De insåg väl det förnuftiga i situationen, och vägen hem var det girlsen som hade ledningen. Tack gode gud för det också.

Har inte gjort många knop det som varit kvar av dagen, kollat på ett par Wallander-filmer och bara slöat. Tänkte snart ta och sova, men ska försöka slänga upp bilder på fejjan först. Om det bara ville fungera. Har fått "Uppladdningen misslyckades" 7 ggr nu och ger snart upp.