scandalized

Klev upp i ottan på måndagen (halv åtta åtminstone) för att hinna duscha o packa innan vi gav oss av. Snabbt och lätt och jag glömde bara det mesta, men fick med bikini och handduk så jag klarade mig. Hoppade in och sa hej till Christian på jobbet, han hälsade oss lycka och välgång och sa till Josefine att köra försiktigt. Väl framme i Varberg åkte vi direkt ut mot Getterön och slängde oss på en av stränderna där. Försökte ringa o få tag i lite boende, men otur med täckningen och telefonsvar gjorde att vi fick ge upp letandet en stund. ”Det löser sig”, tänkte vi.

När vi väl kom in till centrum vid sådär halv sex delade vi på oss (effektivitet!) och jag fick på min lott att ordna tak över huvudet åt oss. ”Duuu, vi skulle behöva någonstans att sova i natt…” till killen på turistbyrån funkade bra, och även om det inte blev någon lyxstuga vid kusten fick vi åtminstone hyra ett rum hos Anna-Lisa, 85. Josefine såg dock lätt skeptisk ut när jag med kartan i högsta hugg meddelade att vi skulle åka till ”Anna-Lisa, hon bor typ nånstans i centrum, hon har ett rum på sin övervåning vi ska låna!”. Sagt och gjort, vi åkte bort till Anna-Lisa och meddelade vår ankomst. Mycket trevlig gammal dam, det där. Hon visade oss vårt rum och talade om att det fanns te och kaffe i källaren om vi ville äta frukost morgonen därefter. Rekommenderade ett bra bageri för nybakat bröd också. Som sagt, trevlig dam.

Gjorde oss hemmastadda, piffade till oss och hängde på klipporna vid damernas nakenbad på kvällen och tittade på solnedgången från en bänk vid fästningen, superfint var det! Blev dock aningen kallt när solen försvunnit så vi drog oss in mot stan. Först ett litet pit stop vid torggrillen för kvällsmat och sedan vidare. Orkade med en liten drink innan vi traskade hem och stupade i säng.

Åkte till turistbyrån det första vi gjorde när vi vaknade morgonen efter (ja, sådär runt halv elva åtminstone...) och tänkte att vi givetvis skulle ha mer tur den här gången, nu när vi ändå var ute i lite god tid. Återigen samma kille i receptionen på turistbyrån, men ”Du, vi behöver nånstans att sova i natt igen…” funkade inte riktigt lika bra den här gången. Det var nämligen fullsmockat överallt. Till slut försökte han skicka ut ”mig och min pojkvän” (Josefine var inte med, utan köpte frukost) till Åkalla bokskogar. Så mycket plats fanns det alltså i centrum, att han ville skicka oss flera mil inåt landet, till en skog med en liten sjö. Förklarade att det var jag och en tjejkompis, och han såg lätt förlägen ut när jag förklarade att särskilt mysigt skulle det nog inte bli. Efter ytterligare några minuters letande och ringande hör jag en röst bakom mig; ”Jo… Jag har en liten kolonilott ute vid Apelviken som ja… som jag inte använder just nu…”. 

Den här gången såg Josefine om möjligt ännu mer skeptisk ut när jag kom traskande med en tant i släptåg som skulle åka med oss för att visa vart hon hade sin kolonilott. Löste sig dock till det bästa och som pricken över i:et hade hon även två cyklar vi fick låna, vilket jag med nöje hade betalat nästan det dubbla för! Synd dock att det fanns varken toalett, el eller varmvatten (kallvatten fanns i en kran vid uteförrådet, brr!), och bara en säng. Men vårt motto för veckan var ju ”Det löser sig”, så vi tänkte inte mer på det utan trampade iväg till stranden.

Blev ytterligare en dag i sanden, och ännu mera klipphäng på kvällen. En låda Black Tower, några påsar frysta jordgubbar (världens mumsigaste isbitar) och världens bästa väder var precis vad vi behövde. Solen stod still i ungefär tre timmar, och när den väl försvann var vi redo för nästa stopp: Apelvikens camping. Snokade reda på Sandra, Tobbe, Johannes & Johanna och tillbringade resten av kvällen där. Mycket trevligt!

Så kom den stunden då vi skulle cykla hem, och ve det kräk som satte upp vägbommen vid infarten till kolonilotten va… Stackars Josefine kom först i säkert 100 knyck o brakade rätt in i bommen utan antydan till att bromsa. Kan intyga att den var helt osynlig, för jag körde rakt in i henne och hennes cykel sekunden efter. Josefine höll på dö, eller krossade åtminstone nästan knäet på kuppen. Hade typ hela sängen full med blod från hennes knä när vi vaknade, skavfötters och allt.

Ytterligare en dag på stranden hann vi med, och träffade Sandra & Co. Igen, I like! Försökte senare hitta en anständig caesarsallad i stan, men gick inget vidare, så vi packade väskorna och åkte hem. Lyssnade på vansinniga chipmunks och Josefine höll väl nästan på att köra av vägen för att hon skrattade så. Avslutade sedan kvällen hos Josefine med Alvin & Gänget 2, som jag väntat! Allt som allt: en mycket lyckad semester.

I övrigt slö dag idag. Riktigt busväder och jag trivs bäst i sängen med en bok. Var och fikade i kvarnen med mamma, pappa och Anna-Carin förut, och hittade två böcker i deras ”gammalt & nytt”-bod, men det är också allt.

Gör mitt bästa för att slänga ihop lite saker som kan behövas för ett par dagar vid kusten. Jag och Josefine bestämde lite hastigt och lustigt att vi skulle ta oss upp till Diddi i Kungshamn, men efter ett kik på vädret konstaterade vi att det var neråt man skulle åka för att få lite sol. Så det är vad vi gör. Har planerat att vända näsorna mot Varberg. Om solen skulle flytta sig får vi väl glatt följa efter, är tanken. Det är såpass långt vår plan sträcker sig i nuläget. Wild'n'crazy va? Blir inte häftigare, coolare och galnare än såhär liksom.


Har i vilket fall lite semester nu, så det blir kusten några dagar nu till att börja med, sen sägs det att vi ska besöka the fabulous cykelfestival till helgen. Inte alls särskilt sugen alldeles just nu, men det ger sig väl. Vill helst krypa ner under täcket med en bra bok och lyssna på Chuck Ragan, men det får väl vänta lite. Veckan efter det blir den allra mest crazy av alla, för då tänkte jag åka med mormor & morfar och campa i Falkenberg. Försök slå det ni. Då ska jag läsa, lösa korsors och sola (förhoppningsvis) en hel vecka innan jag börjar jobba igen. Sa till Oskar att jag inte vill jobba när det är bra väder, så han sa "då får du kvällarna när det är gött väder!" och det tackade jag givetvis ja till. Pucko liksom. Klart jag tar kvällarna när det är gött väder! Med NÖJE!

För att klargöra en gång för alla nu; jag är singel. Jag och Andreas är inte tillsammans längre, faktum är att vi inte träffas eller pratar överhuvudtaget längre, med det inte sagt att vi är ovänner. Vi kan bara inte "bara vara vänner". Jag vet att jag inte kan iaf. 

Med det sagt. Hur jag lever mitt liv nu är för mig att avgöra. Det finns endast en person jag måste ta hänsyn till i mitt liv just nu, och det är mig själv. Om det är någon gång jag ska flippa ur o göra massa dumma, wild and crazy-saker är det nu. När den tiden kommer och jag faktiskt har någon annan person i mitt liv att ta hänsyn till fungerar inte den livsstilen, och då kommer jag inte heller leva så. Så är det med den saken helt enkelt. Kunde inte sagt det bättre själv.

Har annars varit en grym helg. I fredags gav jag o Josefine oss på att grilla vid haraberget, spetsade maten med kryddor från trädgårdsföreningens land, och landade på Gallerian en stund innan vi rullade skiljda vägar. Var aningen seg när jag vaknade på lördagen, men det var bara att ta sig i kragen för jag hade minsann siktet inställt på tjejkväll med the ladies i Göteborg, och det vill jag lova... Det var en tjejkväll av rang! Vi dunkade Avril Lavigne, drack fancy, alldeles för starka, drinkar och tjötade öronen av varandra. Vill minnas en eller ett par "I'm a single lady!" också... :) Långa, djupa diskussioner med Elin på vagnen hem, och ännu längre i hallen innan vi slocknade båda två. We're better off utan pojkar.

Haha. Det där sista trodde jag inte ens på själv när jag skrev det... Känns helt fel, but I'm working thru the pain liksom.