mage på suicidemission
fylleskämt
Tobbe: Ahmen va faaan, plogar ni aldrig här ute? Jag ser inte vägen!
Jag: Men duuuu, det är ju inte skottår i år! HAHAHAHAHAHAHA! HAHAHAHAHAHA!
Hajjar ni? Ploga, skotta... skottår. Sjukt kul!
(Borde inte blogga när jag inte är helt nykter, men känner inte även ni att mina inlägg får en helt annan mening nu?)
in i dimman
Ger mig av in i dimman, oduschad o jävlig. Vaddå? Inte duscha tänker ni? Vem fan bryr sig, tänker jag. Det är ju inte som att jag behöver imponera på någon idag precis, och jag orkar helt enkelt inte. Eventuella odörer kan man maskera med deo och parfym.
Dessutom tänker jag på miljön. Det ni.
shopping-tips
Mitt tips till er. Hade jag inte vetat vad Escadan kostade innan hade jag nämligen köpt den, och inte bara kastat mig över den som en hök och kört näsan i den det första jag gjorde.
Man skulle vara blind. Då hade saken varit biff liksom!
Fyller ju snart år!
MÅSTE TILL STAN! MÅSTE SNIFFA PÅ NYA ESCADA! MÅSTE KÖÖÖÖPA!
Kom igen, Kicks, skicka ännu fler rabattkuponger på mig! Jag har inga 600:- att lägga på en liten flaska parfym! Va fan. Fyller inte jag år snart eller? Joho, visst gör jag det. Bara några månader kvar, det är lugnt, en liten present i förväg har aldrig skadat någon. Ååååhåhhåå...
Om det är någon mer som vill ge mig en tidig födelsedagspresent, eller varför inte pricka av julklappar och allt sånt på en gång, så är följande väldigt välkommet hos mig:
Hela jäkla Sweet Lemon-serien från The Body Shop.
Även hela jäkla Glamourflage-serien är välkommen.
Disp's Selected Blonde-serie
Too Faced Electic Lash
Collistar Infinito Mascara Strass Effect Top Coat
Library of Fragrance Cologne Pink Lemonade + Tiger Lily
L'anza Powder Up Texturizer
Ni ser. Det är ju inte precis svårt att göra mig glad och nöjd nu!
(och då har jag ju inte ens tagit med en enda smink-produkt (förutom ett par mascaror) med tanke på mitt totala köpstopp. Inte illa pinkat tycker jag! Bra att jag kan hålla tillbaks mig själv ibland. Puh!
-
Annars inte mycket att uppdatera idag, har skottat snö och kört in maaaaassa ved. Med andra ord; dagens workout.
OS-update!
Klockan 07.01 var jag vaken, och låg och muttrade elakheter över att ha blivit väckt endast i syftet att se om jag var vaken och kollade på hockeyn. AS IF LIKSOM!
Fick åtminstone veta att Slovakien för tillfället ledde med 2-0, så jag somnade om, väl medveten om att Sverige skulle förlora. Glädjer mg med andra ord åt att jag, som en av få svenskar, inte offrade någon skönhetssömn för att se Sverige åka på pisk av slovakerna. Your loss!
Inte svårt att se vem som är den smarta här.
OS-update!
Javisst har jag legat och tittat på längdskidåkningen! Hade kanske bytt kanal ibland, om jag hade orkat sträcka mig så långt som till tv-kontrollen, men det gick bra.
Motade bort den mesta träningsvärken på aerobicspasset idag, vill jag tillägga!
För övrigt ett ämne som kräver ett helt eget stycke! Mitt första aerobicspass någonsin. Jag kan bara konstatera att gott folk, sätt mig på ett sånt pass till och ni kommer kunna slänga ut era tv-apparater för gott. Jag står för underhållningen!
(Needless to say att jag redan skrivit upp mig inför nästa vecka. :D)
Så smart!
Bara därför. För att jag inte gillar att duscha kallt. Därför ska han få en almanacka.
Jag är så smart ibland.
vykort från andra sidan
"Ingen strand, inget hav, ingen sol och bara några palmer". Det var vad motivet bjöd på, precis så som jag ville ha det! Precis så vill jag föreställa mig att det är, några palmer och folk som plockar kokosnötter.
Förresten. Är kokosnötter gröna eller bruna egentligen?
kollar läget med golvet
Nu har jag suttit med benen i kors på golvet i ungefär, ja, 20 minuter. Har städat lite, slängt in en tvätt och lurar i mig själv att jag inte kan göra något förrän den är klar. Sitter och önskar att datorn kunde skärpa till sig. Att maten kunde laga sig själv. Att man egentligen inte behövde äta överhuvudtaget. Fatta vad pengar, tid och energi man skulle spara.
Kanske låter lite konstigt att jag städar. Ser själv framför mig hur konversationen kommer gå när mamma kommer hem.
Mamma: Men... vad gör du?
Jag: Jag städar.
Mamma: Men lilla gumman... är du sjuk?
Jag: Nej, men jag har glömt av hur mitt golv ser ut. Tänkte bara fräscha upp minnet lite.
När jag sedan checkat läget med golvet kan jag med gott samvete slänga tillbaks alla kläder på golvet.
OS-update!
Tycker ni borde notera, gärna göra ett par kors i taket, för igår, prick 06.00 låg undertecknad vaken och tittade på hockeymatchen mellan Sverige - Finland. "Vad fan är det för FEL på henne??" tänker ni nu. Vill då säga att... Hade jag vetat det hade jag aldrig gått med på att vara vaken överhuvudtaget.
Idag vaknade jag dock närmare 10-snåret, så ni kan vara lugna. Det var visst bara en släng av tillfällig sinnesförvirring.
PUH! Jag som började tro att det var något allvarligt fel på mig!
(3-0 till Sverige, för övrigt)
on another note
Skulle kunna nöja mig där.
Men det gör jag ju inte. Mitt nästa tillägg kommer nämligen vara en liten fråga (inte riktad till någon speciell egentligen, så feel free to förklara för mig): Varför i helvete ska jag rättfärdiga allt jag gjort i mitt liv, när jag inte lägger näsan i blöt ang något som hänt innan jag träffat personen i fråga? Varför ska jag behöva förklara, och framför allt försvara, saker som hänt när vi inte varit tillsammans? Jag blir så jävla irriterad när jag tänker på det. Jag får kastat i ansiktet att "jag hatar dig och vill aldrig mer se dig", och när jag sedan, efter nästan 3 månaders "väntan", gör ett misstag som jag ångrar av hela mitt hjärta och själ, då är det något seriöst fel på mig. Vart finns logiken?
Är det bara jag som tycker att det som spelar roll är vad som händer när vi faktiskt är tillsammans? Är det för mycket att begära att det är det som räknas?
Du fick sanningen, precis som du ville.
Med det sagt byter jag nu ämne, och kastar in en liten godbit.
I can't figure out
Is it meant to be this way
Easy words so hard to say
I can't live without
Knowing how you feel
Know if this is real
Tell me am I mistaken
Cause I don't have another heart for breakin'
Please don't let me go
I just wanna stay
Can't you feel my heartbeats
Giving me away
I just want to know
If you too feel afraid
I can feel your heartbeats
Giving you away
Giving us away
I can't understand
How it's making sense
That we put up such defense
When all you need to know
No matter what you do
I'm just as scared as you
Och med det sagt; blev ingen höjdarträning idag. Tog mig igenom halva, sen svartnade det tamejfan för ögonen och jag fick order att ta mig ner till cafeterian och ta något att äta, vilket jag så gärna gjorde. Vet att jag får se till o skärpa till mig på den fronten, vet själv att det inte funkar att träna efter att ha suttit o spytt halva förmiddagen, och sedan lyckats peta i sig ungefär 5 gafflar mat, men kände verkligen att jag behövde komma ut. Tji fick jag för det.
Åh hej vad seriösa inlägg det blivit nu. Får se om det blir någon ändring på det inom den närmsta framtiden.
publicerar innan jag ångrar mig och trycker på delete.
Jag håller på att drunkna i självförakt. Jag hatar mig själv för att jag sårat en av de personer som betyder mest av allt för mig, gång på gång på gång. Den här gången utan att jag själv var helt medveten om det, men inte fan betyder det att det inte är mitt fel. Det kändes som att vi var påväg mot en lösning, och jag ville verkligen vara helt ärlig och att det inte skulle finnas något som skulle kunna dyka upp senare, men jag hade väl aldrig anat att det var en sån jävla skopa jag skulle ösa över dig. Jag misstänkte väl att något faktiskt hade hänt, annars hade jag väl som sagt aldrig tagit upp det, men jag kunde fan aldrig ana att det var så jävla illa. Förstå att jag verkligen avskyr mig själv för det och skulle ge vad som helst för att få det ogjort.
Jag gav aldrig upp hoppet om att det skulle bli vi två igen, efter sommaren. Däremot tvingade jag mig själv att försöka gå vidare mot slutet, för jag orkade inte gå omkring och må dåligt över tanken på att du hatade mig och aldrig mer ville se mig. Jag var ett sånt jävla vrak, och till slut brast det, och tro mig när jag säger att jag ångrar det mer än något jag någonsin tidigare gjort.
Jag har aldrig gjort något under den tiden vi "varit tillsammans", och det skulle jag heller aldrig kunna. Jag önskar verkligen att jag kunde få den chansen att visa hur brutalt mycket jag älskar dig, och hur mycket du faktiskt betyder för mig, även om det inte verkat så, flera gånger. Jag skulle göra vad som helst.
FÖRLÅT.
PS. Det var ingen magkatarr. Jag mådde dåligt och spydde för att jag var så jävla rädd att det skulle sluta precis såhär.
pinsamt
Strax efter tio. JAG GÅR OCH LÄGGER MIG!
Pinsamt händelselös kväll framför TVn. Varför är allt så jävla tråkigt så fort man är själv? En lördagkväll framför TVn borde vara übermysig, men krävs helt klart lite sött sällskap, det är min klara åsikt. Få förunnat. Tack för mig. God natt.
lördagkväll värd namnet
Verkar bli en fullkomligt värdelös kväll. Det är sjukt deprimerande att det enda jag har att se fram emot en lördagskväll är ja, vad egentligen?
Melodifestivalen? Haha, nej, skulle inte tro det.
OS? Inget jag prioriterar.
Kalas? HAHA. Nej. Glömde visst. Jag har ju i princip inga vänner kvar här.
Sticka halsduk? Neeej, jag har trasslat ihop mitt garnnystan. Om någon undrar.
Läsa? Har inga olästa böcker kvar.
Städa? HAHA! Nu får jag ge mig.
Tvätta? MEH, GE MIG SA JAG!
Lägger ner listan.
Hej, jag känner mig sjukt ensam. Och jag gillar't inte.
(Knäckte min tumnagel på jobbet. Det gjorde skitont och jag känner mig skitfånig utan den.)
OBS! Viktigt!
Förälskade mig i en låt förra veckan, kunde för ett tag svurit på att någon slitit orden ur huvudet på mig, men så är ju icke fallet. Tänker absolut inte ta åt mig äran för låten eller så. Just saying liksom. Råder er, högt ärade läsare, att höja volymen, luta er tillbaks och bara njuta. En liten surprise coming up, ja tack.
Here we go, welcome to my funeral
without you I don't even have a pulse all alone it's dark and cold, with every move I die Here I go, this is my confession, oh a lost cause, nobody can save my soul I am so delusional, with every move I die I have destroyed our life, it's gone
payback is sick, it's all my fault I'm dancing with tears in my eyes Just fighting to get through the night I'm losing it, with every move I die I'm faded, I'm broken inside I've wasted the love of my life With every move I die
So when did I become such a hypocrite double life, lies that you caught me in trust me i'm paying for it, with every move I die On the floor, I'm just a zombie who I am, is not who I wanna be I'm such a tragedy, with every move i die I'm dancing with tears in my eyes Just fighting to get through the night I'm losing it, with every move I die I'm faded, I'm broken inside I've wasted the love of my life I'm losing it, with every move I die
Innan ni börjar peta i frågan om det här verkligen är min musik, så ja. Talk to the hand 'cuz the face aaaain't listening! Det bara är så. Deal with it.
Tur att man inte lever så varenda dag för övrigt. Shit vad jobbigt det skulle vara.
OS-update!
Ps. Jag har inte en jävla aning om hur jag ska komma till jobbet imorgonbitti. Åka fyrhjuling? Skidor? Spark? Ligga kvar i sängen och sova...? Ja tack.
OS-update!
Missar.Hockeyn.Blir.På.Askasst.Humör.
Oklart varför det måste skrivas sådär, men det är fan så irriterande att det förtjänar varsin mening, varenda ord.
OS-update!
Ligger i soffan och kollar på reprisen av hockeymatchen mellan Schweiz - Canada. Pappas kommentar:
"Men Sanna... finns det inget tjejigare du kan se? Du ska ju titta på hästhoppning eller något..."
Undrade även vad de talade för språk i Schweiz. Pappas svar på det? "Han svor helt klart på tyska, det såg jag!". Då var det avklarat. Tyska it is. Jag förslog även franska. (Googlade - om någon undrar: tyska, franska och italienska. Jag hade aldrig gissat på italienska. Kan vara Google som lurar mig. Hallå? Italien ligger ju knappt nära Schewiz. Och ja. Jag fick även googla korrekt stavning av just "Schweiz".)
OS-update!
Utan TV får man lösa det här med OS på andra sätt.
a säger:
NU KÖR ANJA
+0.31
-0.30
ser bra ut
JAAAAAA
TAR LEDNINGEN
-0.31!
Sanna säger:
Vad snackar vi för gren?
a säger:
det är slalomen nu...
Bra att veta liksom. Kan ju inte hålla koll på allt.
(Tobleronen slut. Riktigt ledsen.)
lögnaktiga jävla kräk.
Inte? Vad var det som var oklart? För nu är vi inte på väg mot vår. Vi är på väg mot en ny jävla istid.
Which reminds me. Såg för ett tag sen en liten undersökning ang vilken yrkesgrupp som var "lögnaktigast". Föga förvånande toppade politiker den, men då undrar jag... Meterologer? Varför i hela fridens namn var inte de i topp?? De var inte ens med på listan! Maken till lögnaktiga hycklare får man fasen leta efter med ljus o lykta.
Vad har de för utbildning egentligen? Och kom inte med något högskole/akademiskt tjafs, för jag genomskådar er FETT fort.
Det kommer liksom aldrig sluta snöa, är det ingen som inser det? Hit me med en halvmeter för fan.
SE OM JAG BRYR MIG LIKSOM!
Vilket jag givetvis kommer göra. Kommer gnälla som fan.
Ska vi göra ett försök till o diskutera vädret, Weather God? Jag lovar att vara trevlig. Kan offra min Toblerone. Promise.
tips&trix
Olympiskt Stolpskott. Det var väl jag det.
Bär mig emot att erkänna, men okej. Det var jag.
Nu funderar jag på att kasta ut den genom fönstret, för jag är skitsur på både den och mig. Den borde ju ropat på mig, talat om att den var vid liv, och ensam! Jag borde inte glömt av den. Hur kunde jag glömma av den? Så nu tänker jag... Om jag slänger ut den genom fönstret kommer jag bli jätteglad i vår, för det som göms i snö kommer fram i tö. Så står jag där när solen tittat fram, o ja ba, shiiiiiiiit, en gratis Toblerone! Det är min lyckodag!
Så ska jag nog göra.
Fatta najs framme i Mars. För det är vårmånad. Om 11 dagar försvinner snön!
OS-update!
I fel busstopp!
Var i stan med mormor idag, blev inte så mycket handlat, men en ny signaturdoft fick jag införskaffat. Får se om folk rynkar på näsan när jag går förbi imorn, i så fall har jag redan ordnat en julklapp åt mamma. Herregud vilken tur att jag är smart ibland!
Noterade även att det var fel på mormor bil. Alltså seriöst fel. Först vägrade den köra fortare än 50, trots fyrans växel och gasen i bott, men det gick över efter en stund. Fick köra i 70 om man bad snällt, eller om det var skrot-hoten mormor fräste ut som gjorde sitt. Hur som helst, det var även fel på lamporna, folk blinkade sig o hade på oss men vi kunde inget göra riktigt... Förutom när mormor körde in på ett busstopp för jag skulle kolla om de slocknat än, när jag får se bussjäveln komma åkande, stanna bakom mormor och jösses i min lilla låda vad sur herr busschaufför såg ut! Smet in i bilen fort som attan, började gapskratta och tjöt "KÖÖÖR!" till mormor. Hon fattade ingenting. Tittar på mig, och frågar "varför det, kollade du inte lamporna?", "jooo, men bussen kommer!" svarade jag, varpå hon bara tittar på mig återigen och torrt svarar att "jaa, men vi åker bil fröken, du behöver inte vänta på bussen", jag börjar skratta ännu mer och pekar bakåt och får fram att "neeej, men bussen väntar på OSS!". Då blev det minsann fart på lilla bilen!
tips & trix
Självförakt.
Alla ♥-s dag
Ja. Egentligen alltså. Just idag skyr jag det som pesten.
we are the special two
I will fight until we're the special two once again
And we will only need each other, we'll breathe together,
our hands will not be taught to hold another's,
when we're the special two.
And we could only see each other, we'll bleed together,
these arms will not be taught to need another
when we're the special two.
asfalt och lök på laxen
Poängen med det hela var att jag blev helt otroligt jätteglad när jag fick sätta foten på bar asfalt! Nu var det jävligt svårt att gå någon längre sträcka så, eftersom isen fortfarande regerar, men den finns där! Den lurar under ytan, och gjorde mig tokglad, det finns hopp om en vår även i år! Att det dessutom inte var mörkt vid halv fem... det var ju bara löken på laxen liksom.
Tänker på refrängen
Så jag tog mig till Bygdegården för lite party-party igår ändå, men döm om min bestörtning när jag blev nersprungen av 72 rabiata, fulla fjortistjejer på väg ut på rökpaus. Hallå..? Vart tog respekten för de äldre vägen? Dagens ungdomar. De har ju inget hyfs.
Efter att jag konstaterat att det var i köket man befann sig om man var lite äldre, lite tuffare och lite nyktrare (kan förstås bara gällt mig) upptäckte jag även att det faktiskt fanns folk jag kände där, och som jag uppskattar att prata med. När de började tala lite väl osammanhängande för mina nyktra öron beslöt jag mig för att helt enkelt iaktta en liten stund. Satt på en bänk i köket och såg cool ut där jag hängde med armbågen på köksfläkten och chillade, eller som Tööb sa; jag flörtade med köksfläkten, och det såg ju vem som helst att ”^^han är täääänd på dig”. Det var därmed dagens ordvits (för er som inte hängde med: jag lutade mig mot köksfläkten, och tänder man lampan på den så ja… då är den tänd… höhö. Inte riktigt lika kul längre).
Jag valde sedan (efter en hel halvtimme på partiiiiiet) att ta min tillflykt till källaren, där jag först ägnade en bra och trevlig stund åt att prata med Markus, och sedan en lika lång stund åt att prata gamla minnen med Gustav. Man har visst en del sådana efter 10 år i samma klass, och 20 år som grannar =) måste dessutom säga att jag förvånades över hur mycket han kom ihåg, jag tycker inte jag minns någonting längre!
Jag gick hur som helst hem efter ungefär 1½ timma, det räckte för min del. Måste tänka på refrängen som jag sa till Hannes utanför, och där lämnade jag honom, med hopknipna ögon, desperat tänkande efter en bra refräng att sjunga.
"SITT STILL!" skrek jag ju.
Tågresan hem från Göteborg var en riktig pärs. Hade bunkrat upp sätet bredvid mig för att förhoppningsvis få sitta själv hela vägen. Lade alla påsar, väskan o allt annat jag fått med mig på ett sätt som klart och tydligt förklarade att: ”du får gärna sitta bredvid mig, men det kommer ta tid, vara omständigt och det kommer bli trångt, so please keep walking”. Givetvis fick jag en jävligt fisförnäm kostym-herre jämte mig som uppenbarligen var BLIND, eftersom han helt missade signalerna jag så tydligt skickade ut. Han knör ner sitt breda arsle, och det första han gör är att slänga upp datorn i knäet. Fine, tänkte jag, då stör han minimalt.
Yeah right. Kräket bredde ut sig och sina vassa armbågar långt över den osynliga gräns som skiljer sätena åt (förutom det uppenbara armstödet), och varje gång han tryckte ner en tangent på yttre kanten av tangentbordet petade han till mig med sin armbåge. Inget irriterande alls! Till råga på allt slapp dumjäveln ens betala resan, för kortläsaren var trasig.
När vi kommit halvvägs mellan Vårgårda och Alingsås börjar dessutom satungen bakom mig sparka i sätet i takt till nån jävla skitlåt, och med uppenbara rytmproblem, vilket bara det höll på driva mig till vansinne. Då vände jag mig om och fräste: ”va fan SYSSLAR du med? SLUTA SPARKA I SÄTET INNAN JAG ÖPPNAR FÖNSTRET OCH HIVAR
UT DIG, DUMJÄVEL! SITT STILL, FÖR HELVETE!”.
Ja. Precis så skrek jag.
Inombords.
Flera gånger.
en god dags sömn.
Eftersom jag har lite problem att sova på nätterna, pga konstiga och jobbiga drömmar, lite för mycket tankeverksamhet och liknande problem parkerade jag mig åter i sängen i eftermiddags. Iförd mitt ytterst heta underställ (det åkte på innan promenaden jag tog, orkade aldrig slänga av det igen) hamnade jag i horisontellt läge framför inget mindre än Paradise Hotel. Jag vet själv inte vad som flugit i mig, men efter ett par avsnitt somnade jag (supergött!) och vaknade inte förrän mamma kom hem och kikade in med kommentaren "Sover du? Hah. Du ser ju ut som en möbel parkerad i sängen, haha! Som en soffa! En soffa, i sängen! HAHAHA! Nä, men ärligt. En soffa".
O ja ba, tack morsan, det värmer. Jag KÄNNER mig nästan som en soffa också, en sån där divan, gigAntisk och skitslö.
Imorgon är det visst fredag (?!) och jag vet inte vart veckan tagit vägen. Inte för att det spelar någon roll - det händer ju inte mer i mitt liv bara för att det blir fredag och helg precis. Nej. Inbilla er inget sånt. Hej, här har ni världens tråkigaste människa, ungefär.
I'm just surviving.
Of desert sand, but I like to pretend that
One day I'll turn around, I'll see your hand reach out
Ingen tidig morgon idag. Har sovit riktigt kasst. Sovit nån timme, vaknat, legat vaken en stund, sen halvsovit och drömt så jävla jobbiga grejer att jag vaknat och seriöst mått illa. Sådär har det hållt på hela jävla natten. Usch!
But so many people are looking to me
To be strong and to fight
But I'm just surviving
gör om, gör rätt. igen?
Det var ju inte länge sen jag fick sitta och peta i mig massa tonfisk. Nu, vid den ringa tiden 22,40 på kvällen klampar mamma in och säger "så, nu var det matdags igen, piroger står på menyn". JAG HAR JU FÖR HELSKOTTA INTE ÄTIT SEN I LÖRDAGS! Jag kan väl inte klämma i min en hel trerätters på ett par timmar? Stackars lilla magen!
Nej. Någon måtta får det fasen vara. För er som inte fattat så återvänder jag till bloggen av en anledning; jag är helt jävla heartbroken. Åter igen. Orkar dock inte börja från början en gång till, utan "gör om, gör rätt"-mottot får gälla även nu. Vet dock inte hur många gånger jag orkar börja om från noll. Jag vet att jag inte orkar med en likadan period nu som jag hade i somras och i höstas, det gör jag verkligen inte. Vet dock inte riktigt vad jag ska göra... Finns inget mellanläge här. Funderar på saken.
riktigt kass dag
Jag: Nej...
Mamma: Åt du något igår?
Jag: Öhm, neej....
Mamma: Nej. Då tar du och sätter dig vid köksbordet, så tar vi en sked för mormor, en för morfar, en för ponken, ehm... en för sotaren...
(... och där tappade jag helt plötsligt tilltron till min mammas val av barnuppfostringsteknik.)
Mamma: Tänk, det är konstigt att man ska behöva mata barn som är så gamla....
Hade nästan glömt av att bloggen fortfarande var vid liv. Eller ja... Knappt. Hur som helst. Riktigt kass dag idag.
