scandalized

Det ska visst finnas en skillnad på att vara personlig och privat i en blogg. Idag ger jag blanka fan i det.

Jag håller på att drunkna i självförakt. Jag hatar mig själv för att jag sårat en av de personer som betyder mest av allt för mig, gång på gång på gång. Den här gången utan att jag själv var helt medveten om det, men inte fan betyder det att det inte är mitt fel. Det kändes som att vi var påväg mot en lösning, och jag ville verkligen vara helt ärlig och att det inte skulle finnas något som skulle kunna dyka upp senare, men jag hade väl aldrig anat att det var en sån jävla skopa jag skulle ösa över dig. Jag misstänkte väl att något faktiskt hade hänt, annars hade jag väl som sagt aldrig tagit upp det, men jag kunde fan aldrig ana att det var så jävla illa. Förstå att jag verkligen avskyr mig själv för det och skulle ge vad som helst för att få det ogjort.

Jag gav aldrig upp hoppet om att det skulle bli vi två igen, efter sommaren. Däremot tvingade jag mig själv att försöka gå vidare mot slutet, för jag orkade inte gå omkring och må dåligt över tanken på att du hatade mig och aldrig mer ville se mig. Jag var ett sånt jävla vrak, och till slut brast det, och tro mig när jag säger att jag ångrar det mer än något jag någonsin tidigare gjort. 

Jag har aldrig gjort något under den tiden vi "varit tillsammans", och det skulle jag heller aldrig kunna. Jag önskar verkligen att jag kunde få den chansen att visa hur brutalt mycket jag älskar dig, och hur mycket du faktiskt betyder för mig, även om det inte verkat så, flera gånger. Jag skulle göra vad som helst.


FÖRLÅT.


PS. Det var ingen magkatarr. Jag mådde dåligt och spydde för att jag var så jävla rädd att det skulle sluta precis såhär.