Tänker på refrängen
Så jag tog mig till Bygdegården för lite party-party igår ändå, men döm om min bestörtning när jag blev nersprungen av 72 rabiata, fulla fjortistjejer på väg ut på rökpaus. Hallå..? Vart tog respekten för de äldre vägen? Dagens ungdomar. De har ju inget hyfs.
Efter att jag konstaterat att det var i köket man befann sig om man var lite äldre, lite tuffare och lite nyktrare (kan förstås bara gällt mig) upptäckte jag även att det faktiskt fanns folk jag kände där, och som jag uppskattar att prata med. När de började tala lite väl osammanhängande för mina nyktra öron beslöt jag mig för att helt enkelt iaktta en liten stund. Satt på en bänk i köket och såg cool ut där jag hängde med armbågen på köksfläkten och chillade, eller som Tööb sa; jag flörtade med köksfläkten, och det såg ju vem som helst att ”^^han är täääänd på dig”. Det var därmed dagens ordvits (för er som inte hängde med: jag lutade mig mot köksfläkten, och tänder man lampan på den så ja… då är den tänd… höhö. Inte riktigt lika kul längre).
Jag valde sedan (efter en hel halvtimme på partiiiiiet) att ta min tillflykt till källaren, där jag först ägnade en bra och trevlig stund åt att prata med Markus, och sedan en lika lång stund åt att prata gamla minnen med Gustav. Man har visst en del sådana efter 10 år i samma klass, och 20 år som grannar =) måste dessutom säga att jag förvånades över hur mycket han kom ihåg, jag tycker inte jag minns någonting längre!
Jag gick hur som helst hem efter ungefär 1½ timma, det räckte för min del. Måste tänka på refrängen som jag sa till Hannes utanför, och där lämnade jag honom, med hopknipna ögon, desperat tänkande efter en bra refräng att sjunga.
