Honey, I've taken a vacation.
Klev upp i ottan på måndagen (halv åtta åtminstone) för att hinna duscha o packa innan vi gav oss av. Snabbt och lätt och jag glömde bara det mesta, men fick med bikini och handduk så jag klarade mig. Hoppade in och sa hej till Christian på jobbet, han hälsade oss lycka och välgång och sa till Josefine att köra försiktigt. Väl framme i Varberg åkte vi direkt ut mot Getterön och slängde oss på en av stränderna där. Försökte ringa o få tag i lite boende, men otur med täckningen och telefonsvar gjorde att vi fick ge upp letandet en stund. ”Det löser sig”, tänkte vi.
När vi väl kom in till centrum vid sådär halv sex delade vi på oss (effektivitet!) och jag fick på min lott att ordna tak över huvudet åt oss. ”Duuu, vi skulle behöva någonstans att sova i natt…” till killen på turistbyrån funkade bra, och även om det inte blev någon lyxstuga vid kusten fick vi åtminstone hyra ett rum hos Anna-Lisa, 85. Josefine såg dock lätt skeptisk ut när jag med kartan i högsta hugg meddelade att vi skulle åka till ”Anna-Lisa, hon bor typ nånstans i centrum, hon har ett rum på sin övervåning vi ska låna!”. Sagt och gjort, vi åkte bort till Anna-Lisa och meddelade vår ankomst. Mycket trevlig gammal dam, det där. Hon visade oss vårt rum och talade om att det fanns te och kaffe i källaren om vi ville äta frukost morgonen därefter. Rekommenderade ett bra bageri för nybakat bröd också. Som sagt, trevlig dam.
Gjorde oss hemmastadda, piffade till oss och hängde på klipporna vid damernas nakenbad på kvällen och tittade på solnedgången från en bänk vid fästningen, superfint var det! Blev dock aningen kallt när solen försvunnit så vi drog oss in mot stan. Först ett litet pit stop vid torggrillen för kvällsmat och sedan vidare. Orkade med en liten drink innan vi traskade hem och stupade i säng.
Åkte till turistbyrån det första vi gjorde när vi vaknade morgonen efter (ja, sådär runt halv elva åtminstone...) och tänkte att vi givetvis skulle ha mer tur den här gången, nu när vi ändå var ute i lite god tid. Återigen samma kille i receptionen på turistbyrån, men ”Du, vi behöver nånstans att sova i natt igen…” funkade inte riktigt lika bra den här gången. Det var nämligen fullsmockat överallt. Till slut försökte han skicka ut ”mig och min pojkvän” (Josefine var inte med, utan köpte frukost) till Åkalla bokskogar. Så mycket plats fanns det alltså i centrum, att han ville skicka oss flera mil inåt landet, till en skog med en liten sjö. Förklarade att det var jag och en tjejkompis, och han såg lätt förlägen ut när jag förklarade att särskilt mysigt skulle det nog inte bli. Efter ytterligare några minuters letande och ringande hör jag en röst bakom mig; ”Jo… Jag har en liten kolonilott ute vid Apelviken som ja… som jag inte använder just nu…”.
Den här gången såg Josefine om möjligt ännu mer skeptisk ut när jag kom traskande med en tant i släptåg som skulle åka med oss för att visa vart hon hade sin kolonilott. Löste sig dock till det bästa och som pricken över i:et hade hon även två cyklar vi fick låna, vilket jag med nöje hade betalat nästan det dubbla för! Synd dock att det fanns varken toalett, el eller varmvatten (kallvatten fanns i en kran vid uteförrådet, brr!), och bara en säng. Men vårt motto för veckan var ju ”Det löser sig”, så vi tänkte inte mer på det utan trampade iväg till stranden.
Blev ytterligare en dag i sanden, och ännu mera klipphäng på kvällen. En låda Black Tower, några påsar frysta jordgubbar (världens mumsigaste isbitar) och världens bästa väder var precis vad vi behövde. Solen stod still i ungefär tre timmar, och när den väl försvann var vi redo för nästa stopp: Apelvikens camping. Snokade reda på Sandra, Tobbe, Johannes & Johanna och tillbringade resten av kvällen där. Mycket trevligt!
Så kom den stunden då vi skulle cykla hem, och ve det kräk som satte upp vägbommen vid infarten till kolonilotten va… Stackars Josefine kom först i säkert 100 knyck o brakade rätt in i bommen utan antydan till att bromsa. Kan intyga att den var helt osynlig, för jag körde rakt in i henne och hennes cykel sekunden efter. Josefine höll på dö, eller krossade åtminstone nästan knäet på kuppen. Hade typ hela sängen full med blod från hennes knä när vi vaknade, skavfötters och allt.
Ytterligare en dag på stranden hann vi med, och träffade Sandra & Co. Igen, I like! Försökte senare hitta en anständig caesarsallad i stan, men gick inget vidare, så vi packade väskorna och åkte hem. Lyssnade på vansinniga chipmunks och Josefine höll väl nästan på att köra av vägen för att hon skrattade så. Avslutade sedan kvällen hos Josefine med Alvin & Gänget 2, som jag väntat! Allt som allt: en mycket lyckad semester.
I övrigt slö dag idag. Riktigt busväder och jag trivs bäst i sängen med en bok. Var och fikade i kvarnen med mamma, pappa och Anna-Carin förut, och hittade två böcker i deras ”gammalt & nytt”-bod, men det är också allt.
