O'hoy captain!
Måndag har nu passerat och blivit tidig tisdag morgon, vilket dessutom innebär att jag legat aningen på latsidan när det gäller att hålla er uppdaterade och the going ons i mitt liv och leverne. För att fortsätta där vi avslutade historian sist: lördag.
Pallrade mig upp vid en sån hemskans okristlig tidpunkt att jag fortfarande hävdar att jag klev upp på fredag kväll, och allt för att åka köpa lite sockar på Mörlanda Marknad. Åkte in med mamma, mormor och Tage, och honom tappade vi ju bort redan innan vi lämnat bankomaten i Herrljunga... Men fram kom vi till slut och jag fick tag i sådär 28 par sockar, så nu borde jag klara mig ett tag, tycker man ju. Ska se om jag återkommer med ny sock-status om ett par veckor. Hur som helst ägnade jag resten av marknadsvistelsen åt att leta efter Josefine, för hon var ju "i skuggan du vet", men det visste jag ju förstås inte, för då hade jag väl hittat henne lite snabbare... Mötte även den där vårgårdabon med sin flickvän och fick ett ohyggligt kyligt bemötande; trodde vi var på väg in i en ny istid när jag fick den där obefintliga nicken och en halvöppen mun som kanske, kanske var på väg att säga hej, men väntade tills Josefine var i skottlinjen istället, för gud förbjude att man hälsar på mig va. Ojojoj. Tog i vilket fall Sebastians plats i bilen på vägen hem (Shotgun! på den, ho's over... ja. moms? :P) och vi stannade för lite glass efter att ha lyckats snurra oss ut ur parkeringskaoset.
Efter det ägnade vi en stund åt att repa, och tja. Det gick ju sådär, får man ju säga. Ber en stilla bön att vi klarar oss fint på lördag. Åkte hem, slog enligt mamma något slags rekord i vem som kan spendera längst tid i badrummet, vilket enkelt förklaras av att jag tvättade bort sminket 3 gånger och började om, eftersom jag verkligen inte kunde få någon ordning på det. Gav upp efter närmare en timmes tvätta bort och göra om och det blev bara sudd av lila, svart och silver. Håret vågar jag knappt tänka på, det har jag fortfarande inte lyckats reda ut efter tuperingen-IRONMAN jag fick dit.
Kvällen i övrigt började hos Alex, där det mest bara tjötades och dunkades Feta Tunez (och gosade med småttingarna, så klart). Ni kan ju kika in hos Anna för en snabbreview av kvällen. Vi ägnade större delen av kvällen inne på Mörlanda åt att dansa på bänkar och bord, och även på golvet då och då. Alex blev dundertacklad ner från ett bord av nån random kille, helt hysterisk vurpa för övrigt. Vi står allihopa på bordet och dansar, och helt plötsligt ser jag bara hur han tippar Alex rätt ner från bordet, head over heels ner i asfalten, och landar sedan ovanpå henne :P eller som killen som spiller öl på Josefine och Alex... Josefine börjar fräsa som en katt och killen vänder sig (eftersom han tydligen har LITE förstånd i skallen) då till Alex för att torka på henne, och lyckas samtidigt smacka till Josefine rätt i lyktan med armbågen och höll på ge henne en redig klocka.
Men såå, vi åkte hem med några herrljunga-celebs, och det ville sig så väl att hela fölenes ungdomselit (och även den lite äldre generationen) var med i bilen och skulle åt samma håll, vilket förmodligen aldrig hänt förut. En av dom var för övrigt en av killarna vi (mamma) skjutsade hem när jag satt i knät i baksätet på nån och kläckte ur mig "meh, erkänn du är moderat". Det är en liten värld vi lever i...
Söndagens rep gick hur som helst inte alls illa, och vi kanske till och med har en chans att inte göra bort oss helt på lördag. Om man bortser från min shoppingrunda idag då, förstås... A'yay capten, the cannons have sunk and the ship has sailed. The flag we will burn and to treasures we'll drink!
Det var allt denna afton, nu står ni er ett litet tag till.
Pallrade mig upp vid en sån hemskans okristlig tidpunkt att jag fortfarande hävdar att jag klev upp på fredag kväll, och allt för att åka köpa lite sockar på Mörlanda Marknad. Åkte in med mamma, mormor och Tage, och honom tappade vi ju bort redan innan vi lämnat bankomaten i Herrljunga... Men fram kom vi till slut och jag fick tag i sådär 28 par sockar, så nu borde jag klara mig ett tag, tycker man ju. Ska se om jag återkommer med ny sock-status om ett par veckor. Hur som helst ägnade jag resten av marknadsvistelsen åt att leta efter Josefine, för hon var ju "i skuggan du vet", men det visste jag ju förstås inte, för då hade jag väl hittat henne lite snabbare... Mötte även den där vårgårdabon med sin flickvän och fick ett ohyggligt kyligt bemötande; trodde vi var på väg in i en ny istid när jag fick den där obefintliga nicken och en halvöppen mun som kanske, kanske var på väg att säga hej, men väntade tills Josefine var i skottlinjen istället, för gud förbjude att man hälsar på mig va. Ojojoj. Tog i vilket fall Sebastians plats i bilen på vägen hem (Shotgun! på den, ho's over... ja. moms? :P) och vi stannade för lite glass efter att ha lyckats snurra oss ut ur parkeringskaoset.
Efter det ägnade vi en stund åt att repa, och tja. Det gick ju sådär, får man ju säga. Ber en stilla bön att vi klarar oss fint på lördag. Åkte hem, slog enligt mamma något slags rekord i vem som kan spendera längst tid i badrummet, vilket enkelt förklaras av att jag tvättade bort sminket 3 gånger och började om, eftersom jag verkligen inte kunde få någon ordning på det. Gav upp efter närmare en timmes tvätta bort och göra om och det blev bara sudd av lila, svart och silver. Håret vågar jag knappt tänka på, det har jag fortfarande inte lyckats reda ut efter tuperingen-IRONMAN jag fick dit.
Kvällen i övrigt började hos Alex, där det mest bara tjötades och dunkades Feta Tunez (och gosade med småttingarna, så klart). Ni kan ju kika in hos Anna för en snabbreview av kvällen. Vi ägnade större delen av kvällen inne på Mörlanda åt att dansa på bänkar och bord, och även på golvet då och då. Alex blev dundertacklad ner från ett bord av nån random kille, helt hysterisk vurpa för övrigt. Vi står allihopa på bordet och dansar, och helt plötsligt ser jag bara hur han tippar Alex rätt ner från bordet, head over heels ner i asfalten, och landar sedan ovanpå henne :P eller som killen som spiller öl på Josefine och Alex... Josefine börjar fräsa som en katt och killen vänder sig (eftersom han tydligen har LITE förstånd i skallen) då till Alex för att torka på henne, och lyckas samtidigt smacka till Josefine rätt i lyktan med armbågen och höll på ge henne en redig klocka.
Men såå, vi åkte hem med några herrljunga-celebs, och det ville sig så väl att hela fölenes ungdomselit (och även den lite äldre generationen) var med i bilen och skulle åt samma håll, vilket förmodligen aldrig hänt förut. En av dom var för övrigt en av killarna vi (mamma) skjutsade hem när jag satt i knät i baksätet på nån och kläckte ur mig "meh, erkänn du är moderat". Det är en liten värld vi lever i...
Söndagens rep gick hur som helst inte alls illa, och vi kanske till och med har en chans att inte göra bort oss helt på lördag. Om man bortser från min shoppingrunda idag då, förstås... A'yay capten, the cannons have sunk and the ship has sailed. The flag we will burn and to treasures we'll drink!
Det var allt denna afton, nu står ni er ett litet tag till.
Kommentarer
Trackback
