scandalized

Står i hallen för att åka till jobbet, men kan bara hitta min vänstersko. Letar och letar, lyfter på pappas Styrudväska, lägger mig på golvet och kikar under skohyllan, under byrån, men högerskon är puts väck. Står konfunderad och kikar en stund, eftersom tillfällig blindhet är något jag inte sällan lider av, men fortfarande kan jag inte hitta den. Det enda jag upptäcker är mammas arbetsdoja. Tänker att "ah, kan ju ta hennes då", men finner snabbt att jag bara kan hitta hennes högersko. Muttrar lite konfunderat och ringer till mamma:

Mamma: "Shell, det är Pia"
Jag: "Mamma... har du tagit min ena sko...?"
Mamma: *utbrister i hysteriskt skratt och kan inte prata på en bra stund, men kläcker till sist ur sig att:* "Ja... nu när jag tittar närmare... så är de inte helt identiska..."
Jag fortsätter muttra nånting om "ta min sko... minsann" medan pappa bara tittar på mig som om jag vore en annan idiot. Får på mig mammas högersko tillsammans med min vänstersko och hojar fram, där jag frågar mamma om hon har lust att byta sko. Återigen börjar hon skratta, ganska generat och funderar högt på om det sett väldigt dumt ut, med tanke på att min skosula är helt galet chockrosa och hennes diskret svart, och mina skosnören är galet limegröna och hennes elegant ljusblå. Förstår egentligen inte att hon inte märkt nåt tidigare, eftersom hennes skor är garanterat mer än en centimeter tjocka i sulan och jag kände mig helt skev i hela kroppen den lilla korta stund jag hade de på mig. Hon hade förstås inte märkt något... Underliga människa.