dunkar-sjukan (hjärtrytm á la I Like To Move It)
Då var det åter dags för kökstjänstgöring, för min del. Idag blev det något så kulinariskt som köttfärssås med makaroner och "någon nyttig grönsak" - mer noga kallat "Bertils hemmaodlade gurka". Var hungrig som en varg och tryckte därför i mig maten fort som attan, vilket bara resulterade i ett sjuhelsikes magknip och mitt omedelbara sänggående. Kan för övrigt behövas, för jag sov riktigt uselt inatt. Var ute med småtting och satte i strömmen till hagen vid kvart över tre, då Wallanderfilmen var slut, men inte ens efter det kunde jag sova ordentligt. Blev så klart väckt av det där förbannade dunket idag igen, förstår inte vad ungen gör hemma. Ingen som lyssnar på musik så högt kan vara sjuk. Möjligen blir man sjuk av det, jag tror i alla fall inte att jag kommer undan dunkar-sjukan den här gången. För er som inte vet vad detta innebär förklarar jag här:
Efter att ha utsatts för dunka-dunka i ungefär 2 timmar början huvudvärken komma, känns ungefär som en kortege med galopperande hästar på väg in genom ena örat. Stiger man ur sängen kan man undvika nästa fas i sjukan, nämligen en förändrad hjärtrytm. Istället för det behagliga du-dunk, du-dunk, du-dunk, så övergår hjärtat till att slå i takt till I Like To Move It, något som ni hör inte är särskilt hälsosamt. Känns ungefär såhär: Dunk-dunk-a-dunk-dunk-a-a-a-a-DUNK-DUNK, om och om igen. Om nu volymen vrids upp ytterligare lite till sprider sig detta dunk även till sängen, vilken då i princip pulserar i samma takt som hjärtat och musiken. Utsätts man för detta under en längre tidsperiod hamnar man så småningom i den tredje fasen - vansinnet. Man gör allt för att undkomma ljudhelvetet, gömmer sig under täcket, pressar kuddarna mot öronen, skriker panikartat att musiken måste stängas av. Denna sinnesrubbning leder så småningom till den sista fasen: Uppgång och utgång, alternativ tillfälligt strömavbrott. Det är här man antingen ger upp och beger sig långt härifrån, eller tar saken i egna händer och drar strömmen till rummet.
Det här är en sjukdom jag lever med dygnet runt, veckans alla dagar, hela året.
Efter att ha utsatts för dunka-dunka i ungefär 2 timmar början huvudvärken komma, känns ungefär som en kortege med galopperande hästar på väg in genom ena örat. Stiger man ur sängen kan man undvika nästa fas i sjukan, nämligen en förändrad hjärtrytm. Istället för det behagliga du-dunk, du-dunk, du-dunk, så övergår hjärtat till att slå i takt till I Like To Move It, något som ni hör inte är särskilt hälsosamt. Känns ungefär såhär: Dunk-dunk-a-dunk-dunk-a-a-a-a-DUNK-DUNK, om och om igen. Om nu volymen vrids upp ytterligare lite till sprider sig detta dunk även till sängen, vilken då i princip pulserar i samma takt som hjärtat och musiken. Utsätts man för detta under en längre tidsperiod hamnar man så småningom i den tredje fasen - vansinnet. Man gör allt för att undkomma ljudhelvetet, gömmer sig under täcket, pressar kuddarna mot öronen, skriker panikartat att musiken måste stängas av. Denna sinnesrubbning leder så småningom till den sista fasen: Uppgång och utgång, alternativ tillfälligt strömavbrott. Det är här man antingen ger upp och beger sig långt härifrån, eller tar saken i egna händer och drar strömmen till rummet.
Det här är en sjukdom jag lever med dygnet runt, veckans alla dagar, hela året.
Kommentarer
Trackback
