I'm only thinking late at night.
Det pågår ett visst mått av dubbelmoral i många kretsar, and "I don't like it", så att säga. "Jag har en del åsikter angående detta", kan man med råge även säga.
Skitsnack i all ära, det finns väl ingen som med gott samvete kan säga att de inte pratar om andra med andra, om vänner och bekanta med andra vänner och bekanta. Det som stör, och till viss del rör mig, är när folk vitt och brett säger precis vad de tycker om något, någon eller någras sätt, beteende, blaha blaha osv osv, för att sedan kliva rakt ur kulisserna och göra precis samma sak. Bara lite fulare, mycket värre och helvetes mycket offentligare. Till synes helt till freds med sitt samvete. Till synes väldigt nöjda och glada över att leva det liv de en gång ratade. Till synes helt jävla puckade.
Folk omkring dessa människor irriterar jag mig bitvis på också. Få reagerar nämligen. Vissa kommenterar det, en del tycker det är lite konstigt, men är i övrigt fortfarande övervägande positivt inställda. Underligt, säger jag.
Inte heller är det några problem att återgå till det normala efter ett tag. Då tänker jag, som får slåss med näbbar och klor för att överbevisa ett fåtal tabbar i min "yngre ungdom", att livet är inte alltid rättvist. Säger förstås inte att "åh, ve o fasa, ingen tycker om mig!", asch. Snarare tvärtom. Det fick dock några personer som jag bryr mig mer om än andra, och där har jag ibland svårt att nå fram. That's a shame.
Skitsnack i all ära, det finns väl ingen som med gott samvete kan säga att de inte pratar om andra med andra, om vänner och bekanta med andra vänner och bekanta. Det som stör, och till viss del rör mig, är när folk vitt och brett säger precis vad de tycker om något, någon eller någras sätt, beteende, blaha blaha osv osv, för att sedan kliva rakt ur kulisserna och göra precis samma sak. Bara lite fulare, mycket värre och helvetes mycket offentligare. Till synes helt till freds med sitt samvete. Till synes väldigt nöjda och glada över att leva det liv de en gång ratade. Till synes helt jävla puckade.
Folk omkring dessa människor irriterar jag mig bitvis på också. Få reagerar nämligen. Vissa kommenterar det, en del tycker det är lite konstigt, men är i övrigt fortfarande övervägande positivt inställda. Underligt, säger jag.
Inte heller är det några problem att återgå till det normala efter ett tag. Då tänker jag, som får slåss med näbbar och klor för att överbevisa ett fåtal tabbar i min "yngre ungdom", att livet är inte alltid rättvist. Säger förstås inte att "åh, ve o fasa, ingen tycker om mig!", asch. Snarare tvärtom. Det fick dock några personer som jag bryr mig mer om än andra, och där har jag ibland svårt att nå fram. That's a shame.
Kommentarer
Trackback
