Veckans stolpskott tilldelar jag mig själv.

Jorå. Så atteh. Om jag skulle ta och förtälja historian om hur jag kom hem från Falkenberg aningen håglös och dessutom mobillös...  


Efter några timmar på stranden i ungefär hundra graders värme (alltså så varmt att mormor fick värmeslag och tuppade av) tänkte jag bege mig hem för att spexa lite med Jossan. Åkte och hämtade ut min biljett på Pressbyrån och satte mig på stationen och väntade. Var ute i god tid eftersom jag inte visste vart man hämtade ut biljetter, och terminalen vid stationen var inte öppen på lördagar. Började närma sig avgångstid och jag sitter alltså helt ensam på stationen, som snarare liknade en övergiven knarkarkvart än en funktionell tågperrong. Inte en kotte i sikte, men gott och väl en stationsgrill och bussterminal. That's all you need, tänkte jag.

Tiden för avgångstid kom och gick, men inget tåg i sikte för min del. Väntade en stund, tänkte att det kanske var försenat. Ringde till pappa som meddelade att tåget skulle komma in om en halvtimma, för det var försenat. ”Jahaja, det var ju bra, då sitter jag kvar och väntar”, tänkte jag. Så kom och gick även nästa avgångstid, och jag börjar bli lätt frustrerad. Ringde pappa igen, och han meddelar att tåget minsann både ankommit och avgått från stationen. Det är här jag verkligen börjar inse min tabbe...


Traskar upp, får syn på några busschaufförer och frågar om det möjligen finns ytterligare en tågstation till i Falkenberg, och visst, en av dem var på väg dit om fem minuter och jag fick så gärna åka med. Tackade och tog emot, och ringde pappa återigen. Han sa att det gick ett X2000 hem 17.37. Jag kollar på klockan, samtidigt som jag kliver på bussen. 17.27. Fick en helvetes eld i brallorna och frågade busschauffören hur lång tid det tog till stationen? ”Åtta minuter” fick jag till svar. Räknade lite snabbt på det (FUCK! var egentligen min enda tanke) och sa till busschauffören att ”jag ska med ett tåg om 10 minuter, fixar du det?”. ”Självklart!” flinade han och trampade gasen i bott. Stannade inte vid en enda hållplats på vägen dit och med 2 minuter till godo hoppar jag av på stationen medan bussis ropar ”Seså, den här resan är gratis! Skynda sig nu, flicka!”.


Jag rusar upp för trapporna och får syn på en automat som givetvis är ur funktion, men det är lika bra, för tåget rullar in på stationen i samma minut. Samma minut som jag inser att min telefon ligger kvar på bussen. Slänger mig på tåget och muttrar långa, fantasifulla svordomsramsor en bra stund. Får låna telefon av tjejen i bistron, så ringer till pappa som suckar aldrig så djupt och säger ”Tänk, jag ANADE väl det…”. Bad honom ringa Hallandstrafiken och leta reda på min telefon, medan jag försökte ta mig hem. Haffar herr konduktör och får till slut både plats (sannerligen fullsmockat tåg, jävla semesterfirare) och halva priset på biljetten. Faktiskt en mycket bra lösning, om jag får säga det själv. Om man bortser från telefonen, men den fick ju mamma tag i innan de åkte hem. Perfekt.

Tycker förvisso att min tabbe var ganska välberättigad. Hur fasen skulle jag veta att det fanns en station till, närmare en mil utanför centrum liksom... Det händer även den bästa, visar det sig!


Traskade iväg till Josefine sen, vi drog iväg till Hannes o co för avskedskalas, med tanke på att alla ska flytta nu, så får man ju säga sitt farväl, så att säga. Efter en stund i stadsparken blev det lite kallt, så vi hängde på det gamla gänget hem igen. Där bjöds det på hemlagad hallonpaj med vaniljsås (hallå eller, typ bästa kalasmaten någonsin!) och efter en stund trillade jag och Josefine hem och skavfotade i hennes säng.  


Cyklade hem på söndagen, och råkade verkligen ut för världens läskigaste grej! Precis när jag svänger av ner på grusvägen står pappa där med fyrhjulingen och väntar på mig. Helt sjukt. Jag har nog sjuttan en gps inopererad i mig utan att jag vet om det, för jag har inget bättre svar på hur han annars visste att jag skulle komma precis där, precis då, annars. Creepy!


I övrigt jobbar jag på, förutom helgen. Verkar bli Göteborg på fredag, ska hänga med the ladies och kolla på Crashdiet är tanken. I like it!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0